Mitt i nuet

Nuet för mig är mest att få livet med alla måsten att funka, hur jag får in egen IT-tid i den är mig ett stort frågetecken.

Privat används mest telefon för kontakter, dator till att betala räkningar och dvd-spelaren till barnfilm. OK, som småbarnsförälder är digitalkameran ganska flitigt använd, men jag gör inget med bilderna, är mest glad över att någon gång emellanåt få tankat över bilder till datorn.

Som ni kanske förstår är jag en sån som lär sig att använda den tekninska prylen som behövs för stunden. Det innebär att helst skall inget krångla. Men gör det det försöker jag självklart att lösa det, som för ett tag sedan när jag bestämde mig för att min gamla ITiS-dator inte funkade längra för mina ändamål hemma. Jag knallade in i en IT-butik och bad att få en dator som bara var till att köra, d.v.s allt vara installerat och klart. När min man hämtade datorn någon vecka senare visade det sig att vi hade glömt att beställa Windows till den vilket innebar att inget vara installerat. Min man som är en total datanolla åkte hem med en tom burk! Jag fick emellertid tag i allt som behövdes med hjälp av butiken och satte igång med installationen. Allt gick bra. Jippi! Eftersom jag är en sådan som bara lär sig och använder det man har nytta av för stunden tog det ett par månader innan jag kom mig för att prova DVD-spelaren och brännaren. Då visar det sig att jag inte har programmen som behövs för detta. Åter en tur till IT-butiken för införskaffande av bränningsprogram, läsarprogram laddade jag ner från nätet. När allt är installerat funkar det fortfarande inte. Då blir jag ombedd att ta med mig hela datorn till butiken. Där konstateras att jag inte har rätt inställningar i bränningsprogrammet. Oj så blond jag kände mig. Efter lite mer disskuterande testas om det går att spela en DVD, men då får jag kred, det funkar inte ens för IT-killen. En ny DVD-läsare installras på stört i butiken. Nu hoppas jag att inget mer skall behövas ordnas med, med datorn som bara skulle köras direkt.

Ovan stående stycke är rätt typiskt för mig. Det ordnar sig men inget är enkelt. Egentligen gillar jag tekniska prylar men eftersom det alltid krånglar till enbörjan köper jag inget bara för nöjes skull.

På skolan är jag drivande i att vi skall hänga med den tekninska utvecklings så bra det går. Då menar jag inte att vi skall ha en massa utrustning som bara jag eller några få känner till. Jag vill att hela skolan skall ha nytta av den teknik som införskaffas. Därför måste tekniken vara lättanvänd och komma nära varje arbetslag. Under läsåret har några så kallade IT-klassrum införskaffats. Den interna utbildningen som erbjuds togs glatt emot av personalgruppen och är idag i full gång. Meningen är att alla skall kunna använda utrustningen och inte bara de lärare som har de klassrummen. Examination blir det för personalen då de måste boka in något av dess klassrum för sin barngrupp. Dessutom har varje arbetslag fått en liten uppmuntran, en egen digitalkamera att ha nära verksamheten. Tidigare hade vi bara två som låg inlåsta i ett rum långt från verksamheten. Förhoppningen är att användningen kommer att öka. Skolan IT-grupp, där jag ingår, har funderingar på att, till hösten, ordna en fototävling för hela skolan.

Ett bekymmer som jag ser med dagens skolors IT-utveckling är rektorerna. Det händer inget eller väldigt lite på skolor som har en rektor som inte ser nyttan av IT-användning. Min rektor har först under det senast året verkligen fått upp intresset. Detta med anledning av att hon började använda sin e-post mer istället för att skriva lösa lappar som försvann. Jag tror även att många rektorer tror att just deras skola ligger mycket längre fram i IT-utrustning och användning än vad den i själva verket gör.