Så, var sommaren slut. Usch, vad mycket det är så här i början på ett nytt läsår. Satte nästan i halsen när jag igår läste att det förväntades av oss att till i morgon varit inne på en ungdomscommunity.
Nu har jag nästan gjort läxan, blev aldrig medlem själv så att jag själv kunde vara aktiv där. Om sanningen skall fram blev jag inte särskilt intresserad, disskussionerna var inte särskilt begåvade.
Communityn jag besökte var, en som mina elever var inne i mycket under förra året då de gick i tvåan, jesper.nu
Angående språket i de olika forumen: Det var mycket smilieisar, inte så mycket "slang" och lite direkta påhopp.
måndag 27 augusti 2007
måndag 28 maj 2007
IT-klassrum
Jag tror inte på att man skall göra happenings av att använda datorer och annan teknisk utrustning i skolorna. Utgå istället från här och nu.
De bästa lektionerna jag hittills haft i IT-klassrummet har varit när vi varit på utflykt. Då har jag inför eleverna direkt tagit hand om korten vi tagit och sedan har vi tittat på alla korten.
Jag har även tittat på film och tv-program från SVT:s webbplats, skrivit gemensamma texter samt diskuterat olika webbsidor. Strörsta vinsten med IT-klasssrum upplever jag är att alla elever kan se på samma sak samtidigt. Man behöver inte möblera om som när man tar in den "lilla tv:n".
De bästa lektionerna jag hittills haft i IT-klassrummet har varit när vi varit på utflykt. Då har jag inför eleverna direkt tagit hand om korten vi tagit och sedan har vi tittat på alla korten.
Jag har även tittat på film och tv-program från SVT:s webbplats, skrivit gemensamma texter samt diskuterat olika webbsidor. Strörsta vinsten med IT-klasssrum upplever jag är att alla elever kan se på samma sak samtidigt. Man behöver inte möblera om som när man tar in den "lilla tv:n".
onsdag 16 maj 2007
Ett stilla lugn?
Jag har inte tagit upp disskussionen om hur framtiden kan ty sig igen i personalrummet, ämnet måste nog landa lite först, jag måste ha nya argument. För tillfället är nog inte så många mottagliga för något annant än att bli klar med allt inför sommaren. Mycket skall hinnas med så som, fadderdag, frilluftsdag, vårutflykt, avsluta alla teamarbeten och träna på avslutningssångerna.
Dessutom skall det planeras för lokalflyttar mm. Själv kommer jag att få vara i ett av skolans IT-klassrum! Jippi! Mitt mål att att jag skall använda utrustningen minst en gång om dagen, helst varje lektion jag är där. Detta för att kunna inspirera övriga kollegor, vilket nog inte blir svårt. Många är intresserade och vill att fler klassrum skall få likadan utrustning.
Tänker tillbaka bara drygt två år, då var det bara fantasier jag kom med, när jag pratade om framtidsklassrum som det då kallades. Vad skulle man med detta till? Då skulle man ju inte kunna köpa några nya böcker... Ingen såg nyttan, bara kostnaden!
Allt ändrades då en F-5 skola i stadsdelen renoverades och ställdes inför frågan om att köpa nya kartor till klassrummen. Rektorn där bestämde sig för att installera IT-klassrum i samtliga klassrum istället för kartorna! Bra gjort, tycker jag. Då blev det lättare att få igenom investeringen. Inte ville väl de två andra F-5 skolorna vara sämre. 25% av klasserna i dessa två skolorna har nu tillgång till IT-klassrum, då främst de äldsta eleverna.
Sorgligt nog kan inte stadsdelens 6-9-skola erbjuda eleverna en liknande utrustning. Hoppas att rektorerna där snart vaknar och finner ett sätt för finansiering av en sådan investering.
Dessutom skall det planeras för lokalflyttar mm. Själv kommer jag att få vara i ett av skolans IT-klassrum! Jippi! Mitt mål att att jag skall använda utrustningen minst en gång om dagen, helst varje lektion jag är där. Detta för att kunna inspirera övriga kollegor, vilket nog inte blir svårt. Många är intresserade och vill att fler klassrum skall få likadan utrustning.
Tänker tillbaka bara drygt två år, då var det bara fantasier jag kom med, när jag pratade om framtidsklassrum som det då kallades. Vad skulle man med detta till? Då skulle man ju inte kunna köpa några nya böcker... Ingen såg nyttan, bara kostnaden!
Allt ändrades då en F-5 skola i stadsdelen renoverades och ställdes inför frågan om att köpa nya kartor till klassrummen. Rektorn där bestämde sig för att installera IT-klassrum i samtliga klassrum istället för kartorna! Bra gjort, tycker jag. Då blev det lättare att få igenom investeringen. Inte ville väl de två andra F-5 skolorna vara sämre. 25% av klasserna i dessa två skolorna har nu tillgång till IT-klassrum, då främst de äldsta eleverna.
Sorgligt nog kan inte stadsdelens 6-9-skola erbjuda eleverna en liknande utrustning. Hoppas att rektorerna där snart vaknar och finner ett sätt för finansiering av en sådan investering.
måndag 7 maj 2007
Uppror i personalrummet!
Äntligen har jag fått en liten stund över...
Senaste gemensamma dagen handlade bl.a. om Bo Dahlgrens ideér om hur framtiden skulle kunna se ut och hur skolan i framtiden skulle kunna fungera. Under dagarna efter denna föreläsningen testade jag ideérna i personalrummet på skolan där jag jobbar. Jag lyfte upp frågan om att vi i framtiden enbart kommer att hålla på med handel av varor och tjänster och att inga personer kommer att hålla på med tillverkning, mer och mer kommer att tillverkas av maskiner. Genast fick jag några kollegor på mig bl. a. den ena slöjdlärare. Diskussionen blev häftig och avslutades med kommentaren: - Vem skall tillverka maskinerna då? Själv satt jag mest tyst och njöt av vad jag ställt till med. Några tankar väckte nog frågan ändå.
Några dagar senare vågade jag på nytt att testa en idé, ungefär samma personer befann sig i lärarrummet. Vad jag tog upp var, att inga skolor skulle behövas utan att lärare skulle fungera som mentorer till elever som befann sig ute på olika arbetsplatser med riktiga uppgifter att hantera. Jösses, det här tog skruv, jag fick tillslut fullkomligt fly ut ur personalrummet.
Jag har med dessa två försök att prata framtid med mina kollegor, konstaterat att skolan är väldigt konservativ och det till stor del hänger på lärarna att skolan inte hänger med i utvecklingen.
Mest förvånad är jag ändå över min kollegor som jag trodde var med frammåt än det visade sig.
Detta kanske mest för att vi på skolan aktivt arbetar med att se det positiva i varje situation och utgå från det i arbetet med eleverna. Varför då vara så negativ till att världen förändras? Varför är det så svårt att se något postivt i att vårt yrke, likt många andra, kommer att och måste förändras.
Senaste gemensamma dagen handlade bl.a. om Bo Dahlgrens ideér om hur framtiden skulle kunna se ut och hur skolan i framtiden skulle kunna fungera. Under dagarna efter denna föreläsningen testade jag ideérna i personalrummet på skolan där jag jobbar. Jag lyfte upp frågan om att vi i framtiden enbart kommer att hålla på med handel av varor och tjänster och att inga personer kommer att hålla på med tillverkning, mer och mer kommer att tillverkas av maskiner. Genast fick jag några kollegor på mig bl. a. den ena slöjdlärare. Diskussionen blev häftig och avslutades med kommentaren: - Vem skall tillverka maskinerna då? Själv satt jag mest tyst och njöt av vad jag ställt till med. Några tankar väckte nog frågan ändå.
Några dagar senare vågade jag på nytt att testa en idé, ungefär samma personer befann sig i lärarrummet. Vad jag tog upp var, att inga skolor skulle behövas utan att lärare skulle fungera som mentorer till elever som befann sig ute på olika arbetsplatser med riktiga uppgifter att hantera. Jösses, det här tog skruv, jag fick tillslut fullkomligt fly ut ur personalrummet.
Jag har med dessa två försök att prata framtid med mina kollegor, konstaterat att skolan är väldigt konservativ och det till stor del hänger på lärarna att skolan inte hänger med i utvecklingen.
Mest förvånad är jag ändå över min kollegor som jag trodde var med frammåt än det visade sig.
Detta kanske mest för att vi på skolan aktivt arbetar med att se det positiva i varje situation och utgå från det i arbetet med eleverna. Varför då vara så negativ till att världen förändras? Varför är det så svårt att se något postivt i att vårt yrke, likt många andra, kommer att och måste förändras.
torsdag 12 april 2007
Mitt i nuet
Nuet för mig är mest att få livet med alla måsten att funka, hur jag får in egen IT-tid i den är mig ett stort frågetecken.
Privat används mest telefon för kontakter, dator till att betala räkningar och dvd-spelaren till barnfilm. OK, som småbarnsförälder är digitalkameran ganska flitigt använd, men jag gör inget med bilderna, är mest glad över att någon gång emellanåt få tankat över bilder till datorn.
Som ni kanske förstår är jag en sån som lär sig att använda den tekninska prylen som behövs för stunden. Det innebär att helst skall inget krångla. Men gör det det försöker jag självklart att lösa det, som för ett tag sedan när jag bestämde mig för att min gamla ITiS-dator inte funkade längra för mina ändamål hemma. Jag knallade in i en IT-butik och bad att få en dator som bara var till att köra, d.v.s allt vara installerat och klart. När min man hämtade datorn någon vecka senare visade det sig att vi hade glömt att beställa Windows till den vilket innebar att inget vara installerat. Min man som är en total datanolla åkte hem med en tom burk! Jag fick emellertid tag i allt som behövdes med hjälp av butiken och satte igång med installationen. Allt gick bra. Jippi! Eftersom jag är en sådan som bara lär sig och använder det man har nytta av för stunden tog det ett par månader innan jag kom mig för att prova DVD-spelaren och brännaren. Då visar det sig att jag inte har programmen som behövs för detta. Åter en tur till IT-butiken för införskaffande av bränningsprogram, läsarprogram laddade jag ner från nätet. När allt är installerat funkar det fortfarande inte. Då blir jag ombedd att ta med mig hela datorn till butiken. Där konstateras att jag inte har rätt inställningar i bränningsprogrammet. Oj så blond jag kände mig. Efter lite mer disskuterande testas om det går att spela en DVD, men då får jag kred, det funkar inte ens för IT-killen. En ny DVD-läsare installras på stört i butiken. Nu hoppas jag att inget mer skall behövas ordnas med, med datorn som bara skulle köras direkt.
Ovan stående stycke är rätt typiskt för mig. Det ordnar sig men inget är enkelt. Egentligen gillar jag tekniska prylar men eftersom det alltid krånglar till enbörjan köper jag inget bara för nöjes skull.
På skolan är jag drivande i att vi skall hänga med den tekninska utvecklings så bra det går. Då menar jag inte att vi skall ha en massa utrustning som bara jag eller några få känner till. Jag vill att hela skolan skall ha nytta av den teknik som införskaffas. Därför måste tekniken vara lättanvänd och komma nära varje arbetslag. Under läsåret har några så kallade IT-klassrum införskaffats. Den interna utbildningen som erbjuds togs glatt emot av personalgruppen och är idag i full gång. Meningen är att alla skall kunna använda utrustningen och inte bara de lärare som har de klassrummen. Examination blir det för personalen då de måste boka in något av dess klassrum för sin barngrupp. Dessutom har varje arbetslag fått en liten uppmuntran, en egen digitalkamera att ha nära verksamheten. Tidigare hade vi bara två som låg inlåsta i ett rum långt från verksamheten. Förhoppningen är att användningen kommer att öka. Skolan IT-grupp, där jag ingår, har funderingar på att, till hösten, ordna en fototävling för hela skolan.
Ett bekymmer som jag ser med dagens skolors IT-utveckling är rektorerna. Det händer inget eller väldigt lite på skolor som har en rektor som inte ser nyttan av IT-användning. Min rektor har först under det senast året verkligen fått upp intresset. Detta med anledning av att hon började använda sin e-post mer istället för att skriva lösa lappar som försvann. Jag tror även att många rektorer tror att just deras skola ligger mycket längre fram i IT-utrustning och användning än vad den i själva verket gör.
Privat används mest telefon för kontakter, dator till att betala räkningar och dvd-spelaren till barnfilm. OK, som småbarnsförälder är digitalkameran ganska flitigt använd, men jag gör inget med bilderna, är mest glad över att någon gång emellanåt få tankat över bilder till datorn.
Som ni kanske förstår är jag en sån som lär sig att använda den tekninska prylen som behövs för stunden. Det innebär att helst skall inget krångla. Men gör det det försöker jag självklart att lösa det, som för ett tag sedan när jag bestämde mig för att min gamla ITiS-dator inte funkade längra för mina ändamål hemma. Jag knallade in i en IT-butik och bad att få en dator som bara var till att köra, d.v.s allt vara installerat och klart. När min man hämtade datorn någon vecka senare visade det sig att vi hade glömt att beställa Windows till den vilket innebar att inget vara installerat. Min man som är en total datanolla åkte hem med en tom burk! Jag fick emellertid tag i allt som behövdes med hjälp av butiken och satte igång med installationen. Allt gick bra. Jippi! Eftersom jag är en sådan som bara lär sig och använder det man har nytta av för stunden tog det ett par månader innan jag kom mig för att prova DVD-spelaren och brännaren. Då visar det sig att jag inte har programmen som behövs för detta. Åter en tur till IT-butiken för införskaffande av bränningsprogram, läsarprogram laddade jag ner från nätet. När allt är installerat funkar det fortfarande inte. Då blir jag ombedd att ta med mig hela datorn till butiken. Där konstateras att jag inte har rätt inställningar i bränningsprogrammet. Oj så blond jag kände mig. Efter lite mer disskuterande testas om det går att spela en DVD, men då får jag kred, det funkar inte ens för IT-killen. En ny DVD-läsare installras på stört i butiken. Nu hoppas jag att inget mer skall behövas ordnas med, med datorn som bara skulle köras direkt.
Ovan stående stycke är rätt typiskt för mig. Det ordnar sig men inget är enkelt. Egentligen gillar jag tekniska prylar men eftersom det alltid krånglar till enbörjan köper jag inget bara för nöjes skull.
På skolan är jag drivande i att vi skall hänga med den tekninska utvecklings så bra det går. Då menar jag inte att vi skall ha en massa utrustning som bara jag eller några få känner till. Jag vill att hela skolan skall ha nytta av den teknik som införskaffas. Därför måste tekniken vara lättanvänd och komma nära varje arbetslag. Under läsåret har några så kallade IT-klassrum införskaffats. Den interna utbildningen som erbjuds togs glatt emot av personalgruppen och är idag i full gång. Meningen är att alla skall kunna använda utrustningen och inte bara de lärare som har de klassrummen. Examination blir det för personalen då de måste boka in något av dess klassrum för sin barngrupp. Dessutom har varje arbetslag fått en liten uppmuntran, en egen digitalkamera att ha nära verksamheten. Tidigare hade vi bara två som låg inlåsta i ett rum långt från verksamheten. Förhoppningen är att användningen kommer att öka. Skolan IT-grupp, där jag ingår, har funderingar på att, till hösten, ordna en fototävling för hela skolan.
Ett bekymmer som jag ser med dagens skolors IT-utveckling är rektorerna. Det händer inget eller väldigt lite på skolor som har en rektor som inte ser nyttan av IT-användning. Min rektor har först under det senast året verkligen fått upp intresset. Detta med anledning av att hon började använda sin e-post mer istället för att skriva lösa lappar som försvann. Jag tror även att många rektorer tror att just deras skola ligger mycket längre fram i IT-utrustning och användning än vad den i själva verket gör.
måndag 19 mars 2007
Framtiden
Sist jag bloggade vabbade jag, likadant är det idag. Kommer jag bara ha tid till det här när min tvååriga dotter är sjuk?
I torsdags hade jag en heldag "data" på skolan. Min kollega och jag hade fått tid till att kolla varför ljudet inte fungerade till 100% i våra nya IT-klassrum, beställa bl.a. nya kameror och lägga upp en intern IT-utbildning. Vi kände oss nöjda med dagen.
En tanke som slog mig under dagen vara att det kommer nog inte att behövas utbildning i grundläggande IT-användning i framtiden. Dessa medier kommer alla kunna och använda i samma utsträckning som telefonen och tv:n idag. Barn kommer att växa in i kunskapen. Själv har jag dottern i knät nästan varje gång när jag sitter vid datorn. Hon brukar själv säga pela och visa pekfingervalsen, när hon vill att vi ska sätta oss vi datorn.
I torsdags hade jag en heldag "data" på skolan. Min kollega och jag hade fått tid till att kolla varför ljudet inte fungerade till 100% i våra nya IT-klassrum, beställa bl.a. nya kameror och lägga upp en intern IT-utbildning. Vi kände oss nöjda med dagen.
En tanke som slog mig under dagen vara att det kommer nog inte att behövas utbildning i grundläggande IT-användning i framtiden. Dessa medier kommer alla kunna och använda i samma utsträckning som telefonen och tv:n idag. Barn kommer att växa in i kunskapen. Själv har jag dottern i knät nästan varje gång när jag sitter vid datorn. Hon brukar själv säga pela och visa pekfingervalsen, när hon vill att vi ska sätta oss vi datorn.
onsdag 14 mars 2007
kursstart
Hjälp! Vilken rivstart.
Hela huvudet vändes upp och ner under Martin Börjessons föreläsning om framtidsmänniskan.
I västvärlden är människan någon utifrån vilken yta som visas upp, men i Internetvärlden blir han någon genom att gebort så mycket som möjligt.
Hur går det med vårat traditionella hirarkiska system, när alla bygger nätverk kors och tvärs.? Kommer toppen på triangeln bli ifrånsprungen eller kommer det att behövas en topp för att få alla viljor åt samma håll?
Eftermiddagen blev inte mindre omtumlande. Så många femomen på Internet att ta ställning till. Många av dem hade jag hört talas om men ärligt talat aldrig brytt mig om att studera närmare, livet är mer än datorer och Internet.
Det jag tyckte var svårast att förstå sig på var det här med sociala bokmärken. Jag var visserligen med i gruppen som skulle lära sig mer om detta fenomen, men vi kom inte fram till så mycket. Vi enades dock om att detta var ett sätt att kommentera hemsidor på, ungefär som när man kommerterar recept eller böcker på nätet.
Jag har iallafall nu lyckats med "läxan" till nästa gång, startat en blogg för att skriva tankar och reflektioner om kursen i.
Hela huvudet vändes upp och ner under Martin Börjessons föreläsning om framtidsmänniskan.
I västvärlden är människan någon utifrån vilken yta som visas upp, men i Internetvärlden blir han någon genom att gebort så mycket som möjligt.
Hur går det med vårat traditionella hirarkiska system, när alla bygger nätverk kors och tvärs.? Kommer toppen på triangeln bli ifrånsprungen eller kommer det att behövas en topp för att få alla viljor åt samma håll?
Eftermiddagen blev inte mindre omtumlande. Så många femomen på Internet att ta ställning till. Många av dem hade jag hört talas om men ärligt talat aldrig brytt mig om att studera närmare, livet är mer än datorer och Internet.
Det jag tyckte var svårast att förstå sig på var det här med sociala bokmärken. Jag var visserligen med i gruppen som skulle lära sig mer om detta fenomen, men vi kom inte fram till så mycket. Vi enades dock om att detta var ett sätt att kommentera hemsidor på, ungefär som när man kommerterar recept eller böcker på nätet.
Jag har iallafall nu lyckats med "läxan" till nästa gång, startat en blogg för att skriva tankar och reflektioner om kursen i.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)