Uppror i personalrummet!

Äntligen har jag fått en liten stund över...

Senaste gemensamma dagen handlade bl.a. om Bo Dahlgrens ideér om hur framtiden skulle kunna se ut och hur skolan i framtiden skulle kunna fungera. Under dagarna efter denna föreläsningen testade jag ideérna i personalrummet på skolan där jag jobbar. Jag lyfte upp frågan om att vi i framtiden enbart kommer att hålla på med handel av varor och tjänster och att inga personer kommer att hålla på med tillverkning, mer och mer kommer att tillverkas av maskiner. Genast fick jag några kollegor på mig bl. a. den ena slöjdlärare. Diskussionen blev häftig och avslutades med kommentaren: - Vem skall tillverka maskinerna då? Själv satt jag mest tyst och njöt av vad jag ställt till med. Några tankar väckte nog frågan ändå.

Några dagar senare vågade jag på nytt att testa en idé, ungefär samma personer befann sig i lärarrummet. Vad jag tog upp var, att inga skolor skulle behövas utan att lärare skulle fungera som mentorer till elever som befann sig ute på olika arbetsplatser med riktiga uppgifter att hantera. Jösses, det här tog skruv, jag fick tillslut fullkomligt fly ut ur personalrummet.

Jag har med dessa två försök att prata framtid med mina kollegor, konstaterat att skolan är väldigt konservativ och det till stor del hänger på lärarna att skolan inte hänger med i utvecklingen.

Mest förvånad är jag ändå över min kollegor som jag trodde var med frammåt än det visade sig.

Detta kanske mest för att vi på skolan aktivt arbetar med att se det positiva i varje situation och utgå från det i arbetet med eleverna. Varför då vara så negativ till att världen förändras? Varför är det så svårt att se något postivt i att vårt yrke, likt många andra, kommer att och måste förändras.