IT-klassrum

Jag tror inte på att man skall göra happenings av att använda datorer och annan teknisk utrustning i skolorna. Utgå istället från här och nu.

De bästa lektionerna jag hittills haft i IT-klassrummet har varit när vi varit på utflykt. Då har jag inför eleverna direkt tagit hand om korten vi tagit och sedan har vi tittat på alla korten.

Jag har även tittat på film och tv-program från SVT:s webbplats, skrivit gemensamma texter samt diskuterat olika webbsidor. Strörsta vinsten med IT-klasssrum upplever jag är att alla elever kan se på samma sak samtidigt. Man behöver inte möblera om som när man tar in den "lilla tv:n".

Ett stilla lugn?

Jag har inte tagit upp disskussionen om hur framtiden kan ty sig igen i personalrummet, ämnet måste nog landa lite först, jag måste ha nya argument. För tillfället är nog inte så många mottagliga för något annant än att bli klar med allt inför sommaren. Mycket skall hinnas med så som, fadderdag, frilluftsdag, vårutflykt, avsluta alla teamarbeten och träna på avslutningssångerna.

Dessutom skall det planeras för lokalflyttar mm. Själv kommer jag att få vara i ett av skolans IT-klassrum! Jippi! Mitt mål att att jag skall använda utrustningen minst en gång om dagen, helst varje lektion jag är där. Detta för att kunna inspirera övriga kollegor, vilket nog inte blir svårt. Många är intresserade och vill att fler klassrum skall få likadan utrustning.

Tänker tillbaka bara drygt två år, då var det bara fantasier jag kom med, när jag pratade om framtidsklassrum som det då kallades. Vad skulle man med detta till? Då skulle man ju inte kunna köpa några nya böcker... Ingen såg nyttan, bara kostnaden!

Allt ändrades då en F-5 skola i stadsdelen renoverades och ställdes inför frågan om att köpa nya kartor till klassrummen. Rektorn där bestämde sig för att installera IT-klassrum i samtliga klassrum istället för kartorna! Bra gjort, tycker jag. Då blev det lättare att få igenom investeringen. Inte ville väl de två andra F-5 skolorna vara sämre. 25% av klasserna i dessa två skolorna har nu tillgång till IT-klassrum, då främst de äldsta eleverna.

Sorgligt nog kan inte stadsdelens 6-9-skola erbjuda eleverna en liknande utrustning. Hoppas att rektorerna där snart vaknar och finner ett sätt för finansiering av en sådan investering.

Uppror i personalrummet!

Äntligen har jag fått en liten stund över...

Senaste gemensamma dagen handlade bl.a. om Bo Dahlgrens ideér om hur framtiden skulle kunna se ut och hur skolan i framtiden skulle kunna fungera. Under dagarna efter denna föreläsningen testade jag ideérna i personalrummet på skolan där jag jobbar. Jag lyfte upp frågan om att vi i framtiden enbart kommer att hålla på med handel av varor och tjänster och att inga personer kommer att hålla på med tillverkning, mer och mer kommer att tillverkas av maskiner. Genast fick jag några kollegor på mig bl. a. den ena slöjdlärare. Diskussionen blev häftig och avslutades med kommentaren: - Vem skall tillverka maskinerna då? Själv satt jag mest tyst och njöt av vad jag ställt till med. Några tankar väckte nog frågan ändå.

Några dagar senare vågade jag på nytt att testa en idé, ungefär samma personer befann sig i lärarrummet. Vad jag tog upp var, att inga skolor skulle behövas utan att lärare skulle fungera som mentorer till elever som befann sig ute på olika arbetsplatser med riktiga uppgifter att hantera. Jösses, det här tog skruv, jag fick tillslut fullkomligt fly ut ur personalrummet.

Jag har med dessa två försök att prata framtid med mina kollegor, konstaterat att skolan är väldigt konservativ och det till stor del hänger på lärarna att skolan inte hänger med i utvecklingen.

Mest förvånad är jag ändå över min kollegor som jag trodde var med frammåt än det visade sig.

Detta kanske mest för att vi på skolan aktivt arbetar med att se det positiva i varje situation och utgå från det i arbetet med eleverna. Varför då vara så negativ till att världen förändras? Varför är det så svårt att se något postivt i att vårt yrke, likt många andra, kommer att och måste förändras.